Tidigare produktioner

Sedan starten 1996 har Teater De Vill hunnit producera ett 50-tal produktioner. Här kan du läsa mer om våra tidigare föreställningar.

Tidigare produktioner

Sedan starten 1996 har Teater De Vill hunnit producera ett 50-tal produktioner. Här kan du läsa mer om våra tidigare föreställningar.

Seek&Hide, premiär 2017

Seek&Hide har #metoo som tema och handlar om att sätta gränser och om vad man får och inte får göra mot någon annan. En kurragömmalek, en fysisk labyrint om att hitta sig själv bakom alla lager av masker, uttryck och förväntningar. En lek som är baserad på ungdomars egna tankar och frågor kring inre och yttre krav. Vem är jag? Och vem bestämmer det?

Hanna är riktigt arg. Mest på pappa som tror att hon vill ha uppmärksamhet, men också på Amanda som inte tål skämt, kompisen som påstår att hon flashar med brösten och på killar i största allmänhet. När Hanna av en tillfällighet träffar den jämnårige Pontus briserar allt och hon inser att hon nu också måste lära känna sina egna gränser. Något som även Pontus smärtsamt ska få erfara…

Teater blandas med parkour, akrobatik, musik, dans och mim. Det är lekfullt och humoristiskt men också på blodigaste allvar där smärtpunkterna rymmer hög igenkänningsfaktor och autenticitet

Manus: Johan Bössman i samarbete med ensemblen|Regissör: Johan Bössman|Ljusdesign: Lina Benneth|Ljud: Fredrik Söderberg|Scenografi/Kostym: Sara Kander

Målgrupp: Åk 7-9

Aisha, premiär 2018

Aisha är 11 år och bor i en förort någonstans i Sverige. Hennes storebror har gått med i ett gäng och är ute hela kvällarna.

En natt händer det som Aisha varit så rädd för – storebror kommer inte hem och ingen vet vart han tagit vägen. Polisen kopplas in, men inte heller de har någon aning om vart han tagit vägen. Mamma sjunker djupare i sina tårar och pappa stirrar ut genom fönstret. För Aisha faller allt. Oron och ovissheten känner inga gränser, rädslan gör det svårt att andas. Var är han? Vad är det som har hänt?  Varför gör ingen något?! Föräldrarna sitter apatiskt och gråter. Polisen säger att de ska vänta. Från skolan är det tyst. I takt med att desperationen växer fattar Aisha ett ödesdigert beslut. Om ingen annan har kraft att försöka hitta brodern och ta reda på vad som hänt får hon göra det själv. Det blir början på en resa som tar Aisha rakt in i en verklighet som krampaktigt håller ett grepp om hennes bror…

Manus: Emma Broström |Regissör: Robert Jelinek |Ljusdesign: Lina Benneth |Ljud: Fredrik Söderberg |Scenografi/Kostym: Caroline Romare

Målgrupp: Åk 4-7

Mitt och ditt och mitt, premiär 2017

Med lekfullhet, lätthet och massor av humor undersöks skillnaden mellan att ge bort någonting i glädje och att ge bort något utan att egentligen ha valt det själv. Varför säger de vuxna att en inte ska säga min och mitt utan allas? Att en ska dela med sig och vara generös? När de samtidigt blir upprörda över att en gett bort sina nya spelkulor, lämnat den radiostyrda bilen ute så att andra kan låna och tagit hem legofigurerna som låg i förskolekompisens korg på hyllan. Att temat är något som berör alla understryks, inte minst, av att pjäsens roller lika gärna skulle kunna vara barn som vuxna.

Anders Duus blandar en förhöjd kontorsvardag med tonfall och avlyssnade repliker från sin femåriga dotter och hennes vänner och deras sätt att umgås och bråka. Resultatet blir friskt absurt.

Manus: Anders Duus |Regissör: Judit Benedek |Ljusdesign: Lina Benneth |Ljud: Fredrik Söderberg |Scenografi/Kostym: Ebba Forstenberg

Målgrupp: Förskola-åk 2

Cut the Cuts, Sverigepremiär 2017

Cut the Cuts är ett unikt projekt om genus och mänskliga rättigheter.  Story telling och teater användes som verktyg för förändring. Massajfolket har en lång tradition av muntligt berättande. En sommarnatt sitter några massajer och svenskar runt en öppen eld. Det är bäcksvart och nattens ljud omger lägerplatsen. Massajerna berättar historier varav några av kvinnornas bär mörka undertoner. En handlar om en dotter som ber sin pappa att slippa bli bortgift. En annan handlar om en flicka som aldrig blir vuxen eftersom hon inte blivit skuren. En tredje om en kvinna som plågas varje gång hon har sex. Historier om könsstympning och tvångsgifte. Men också om mod, kamp, stolthet och en känsla av att befinna sig vid en ”tipping point”. En brytningstid där rätten att få äga sin kropp, rätten till utbildning och viljan att arbeta för förändring står i centrum.

”Cut the Cuts” är en teaterföreställning, baserad på verkliga historier om och av unga kvinnor från Masai Mara och Nairok (Kenya). Berättelser varvas med musik, rörelse och mycket humor. Skådespelarna var tre unga massajkvinnor som arbetar för jämlikhet, utbildning och rätten att forma sina egna liv. Vi är övertygade om att deras stärkande skildringar om mod och att våga stå upp har inspirerat och skapat förebilder för andra. Inte minst skolungdomar i Sverige.
Föreställningen turnerade framförallt i Kenya men spelade i Sverige under våren 2017. Till föreställningen kunde man boka workshop som leddes av ensemblen och en svensk dramapedagog. Vi spelade föreställningen i klassrum, fritidsgårdar, kyrkor, gymnastiksalar och på teatrar runt om i landet.

Målgrupp: Högstadiet och Gymnasiet

Manus: Emma Janke, Diana Daido och Zipphora Sawaina | Regissör: Robert Jelinek

Identitet Elev, premiär 2016

Två sjuåringar står och väntar på bussen till skolan då fantasin tar med dem på en magisk resa. Äventyret bär bortom land och hav, genom öken och palats och hela vägen till deras innersta hemligheter. I leken möter de det sköraste i sig själva och hittar styrkan hos varandra. En skattkarta leder dem på nya vägar och i sin vänskap finner de den största skatten av dem alla… I lekens fantasi blir verkligheten greppbar.

Under 2015 genomförde ett antal skådespelare och pedagoger från Teater De Vill en mängd workshops på temat identitet i Stockholmsområdet. Vi arbetade med dramaövningar, improvisation, gestaltning, rörelse, mm. Arbetet fokuserade på sökandet efter att ringa in elevens syn på sin identitet. Allt dokumenterades via film och loggbok. Materialet har sedan sammanställts till pjäsmanuset Identitet Elev.

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regissör: Johan Bössman | Ljusdesign: Lina Benneth | Ljud: Fredrik Söderberg | Scenografi/Kostym: Caroline Romare

Målgrupp: Åk F-3

Stoneface/Duckface, premiär 2015

Trots att Stoneface och Duckface träffas nästan varje dag känner de inte varandra. Klassen är uppdelad mellan de som är något och de som inte finns. Stoneface tillhör det tuffa gänget men känner sig innerst inne rädd och osäker. Han vill inte alltid göra allt det där som krävs för att vara någon! Duckface tillhör inte det tuffa gänget. Hon vill inte vara vuxen på låtsas. Hon vill inte ha de där brösten som sväller innanför hennes kläder. Och hon vill absolut inte bli som sin mamma!
Puberteten känns som ett slag i magen. Föräldrarna är konstiga. Kroppen känns främmande och livet är skrämmande. Det är bara i dataspelets värld de kan känna sig trygga, ha kontroll och själva forma sina öden!

Stoneface/Duckface handlar om att söka efter sin identitet, om pubertetens konsekvenser, känslan av att stå utanför och rädslan över att bli avslöjad! Varför är det så viktigt att passa in när alla egentligen är olika?  Manuset är skrivet av Emma Broström med en mängd hyllade och prisbelönta pjäser på sin meritlista.

Målgrupp: Mellanstadiet

Manus: Emma Broström | Regissör: Robert Jelinek | Scenografi/kostym; Caroline Romare | Ljus: Lina Benneth | Kompositioner, ljud: Fredrik Söderberg | Animationer: Camilla Lindén

Identitet Lärare, premiär 2015

Idag besöker Rune Börjesson, tidigare lärare, nu anställd av STC (School Tequnique Cooperation) din skola! Med sig har han reformen för det nya skolsystemet som startar i morgon kl. 8.00. Det gamla systemet kommer att skrotas, alla skolor kommer att stängas och samtliga lärare avsättas! Allt som stått i vägen för studiemotivationen försvinner: störande klasskamrater, misslyckanden, mobbning, till och med den äckliga skolmaten. STC har tagit fram den ultimata lösningen på skolans problem. En lösning som kommer leda till att alla klarar sina studier med toppresultat. Från nu sker all undervisning i hemmet och varje elev förses med en högteknologisk dator, en mobil och en elektronisk fotboja. Koncentration och Harmoni = Framgång! Det är logiskt, vetenskapligt belagt och vattentätt. Så nu kör vi! Men… varför vacklar den tidigare så övertygade Rune?

Identitet Lärare är en pjäs som bygger på intervjuer och workshops som genomförts med lärare över hela landet. Publiken möter en ensam skådespelare som fyller scenen (Klassrummet) med stor dramatik.

Målgrupp: Högstadiet

Regi: Judit Benedek | Manus: Judit Benedek, Robert Jelinek i samarbete med Tobias Andersson | Scenografi/kostym: Caroline Romare | Kompositioner, ljud: Fredrik Söderberg

Ankarbarnet, premiär 2014

Mobilen ringer, för första gången på väldigt länge hör ankarbarnet Jasmin sina föräldrars röster. En resa mellan hopp och förtvivlan tycks äntligen vara till ända. Tiden för den efterlängtade återföreningen är här. Så blev det då ett lyckligt slut… Eller?

Under 1 år arbetade författarna Johan Bössman och Judit Benedek med research och manusskrivande. Via referensgrupper (ungdomsgrupper i Stockholms län), organisationer, artiklar, böcker, media, mm inhämtades material.

Ankarbarnet är trots sitt allvarliga tema, en föreställning som blandar teater, mim och dans med nyskriven livemusik. Den rymmer det känslofyllda såväl som det humoristiska och gripande. I direkt anslutning gav skådespelarna ett interaktivt seminarium som tagits fram tillsammans med Migrationsverket.

Målgrupp: Högstadiet, gymnasiet

Manus: Johan Bössman, Judit Benedek | Regissör: Judit Benedek | Scenografi/kostym: Caroline Romare

Den okända resan, premiär 2014

Den okända resan är en föreställning som grundar sig på barns kreativitet, fantasi, tankar och funderingar kring temat flykt. En interaktiv vandring, genom flera rum, i sökandet efter den bortsprungna hunden Rocky som rymt hemifrån. I sökandet korsar skådespelarna och publiken flera öden. Inte minst sina egna. Vi möter skeppshunden som saknar namn, killen från godislandet, barnen som rymmer hemifrån, pojken som vill träffa sin pappa m.fl.  Föreställningen blandar trolleri, magi, dans, stunt, mim och teater i hisnande nummer. Allt avslutas med att en ballong, med en efterlysning, stiger mot skyn.

Målgrupp: Åk F-3

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regi: Robert Jelinek | Scenografi/Kostym: Caroline Romare | Koreografi: Ann Lindberg | Ljus: Tove Österlund | Ljud: Johan Cederberg

Peer Gynt från Kosovo, premiär 2014

Föreställningen var ett samarbete mellan Qendra Multimedia (Kosovo), Staatstheater Wiesbaden (Tyskland), The Scottish Youth Theatre (Skottland) och Teater De Vill (Sverige). Samarbetet var unikt på många sätt då respektive land har olika tankesätt kring integration, utanförskap, diskriminering och rasism. Peer Gynt from Kosovo bygger på en ung mans berättelse om sitt liv. Dramatikern, Jeton Neziraj, skapar en blandform där verkliga händelser korsbefruktas med Ibsens Peer Gynt. På så sätt skapar han en helt ny berättelse med en ny Peer Gynt. Denna gång kommer han ifrån Kosovo.

Samarbetet mellan grupperna var unikt och det första i sitt slag länderna emellan. För Teater De Vill var projektet nyskapande då gruppen för första gången gav sig in i ett omfattande EU-projekt med ett flertal inblandade intressenter. Peer Gynt from Kosovo ville med teater som medel sätta ljus på integration, utanförskap och ”osynliga gränser”. Tillsammans ville grupperna undersöka de faktorer som gör att unga människor från fattiga förhållanden riskerar att hamna i utanförskap eller kriminalitet.

Målgrupp: Från årskurs 9 och uppåt

Manus: Jeton Neziraj | Regi: Robert Jelinek | Dramaturgi: Stefan Schletter | Scenografi & kostym: Jelena Miletic | Visuella effekter: Zymryte Hoxhaj

En pojke med resväska, premiär 2013

En pojke med resväska är en andlöst spännande och gripande berättelse om en tolvårig pojke som tvingas fly från föräldrar och hemland. Med hjälp av sagan om Sinbad Sjöfararens sju resor, överlever han krigets fasor och strapatser. Publiken får följa pojken i mötet med soldater, smugglare, vargar, slavhandlare och mycket annat. På en buss, i ett okänt land, lär han känna en jämnårig flicka som befinner sig i samma situation. De båda slår följe och tillsammans korsar de öknar, höga berg, gränser och vilda hav.

Pjäsen är skriven av Mike Kenny som är en av de mest populära barnteaterförfattarna i Storbritannien. Föreställningen är fylld av dans, musik, sång och en ordentlig skopa humor, kärlek och tilltro till livet. Med enkla, men magiska, medel skildras berättelsen som löper via många länder och kulturer.
Syftet var att med teaterns hjälp sätta ljus på många av de ensamkommande barn som dagligen kommer till Sverige. Hur är det att fly? Varför flyr man? Hur är det att komma till ett land där man varken känner någon eller behärskar det talade språket? Den belyser också betydelsen och vikten av berättandet, den muntliga traditionen, som i årtusenden har följt mänskligheten. Att man genom berättandet kan stärkas i tilltro till sin egen förmåga och känna att det finns möjligheter trots att det kan synas omöjligt att komma vidare.

Manus: Mike Kenny | Regi: Judit Benedek | Scenografi/kostym: Caroline Romare

Teater på väg, premiär 2012

Lust, drömmar, brinnande engagemang, tvivel, bekräftelsebehov och desperat sökande efter starkströmmen. En teater om teater.

Tre skådespelare har kommit till skolan för att spela en temabaserad ungdomspjäs med höga ambitioner. Nu är det skarpt läge. För första gången ska de rigga upp och spela föreställningen på turné inför skolelever. Autodidakten som brinner för pjäsens tema kan knappt bärga sig av lustfylld förväntan. Den nyutexaminerade med drömmar om större sammanhang brottas med sitt motstånd och vill repetera scener och justera in i det sista. Den rullstolsburne som gör skådespelardebut håller på att sprängas av nervositet och tvivel på sin förmåga. Pjäsen ”Naken”, som de snart ska spela, väjer inte för något. Den är vad den heter och handlar om att passa in, kroppsfixering, kåthet, vänskap och rädsla för döden. Parallellt med att scenografi riggas, ljus monteras, ljud och filmprojektioner testas uppstår en rad dråpliga förvecklingar. Att det inom ensemblen dessutom finns misstro och en dold agenda förenklar inte situationen. Klockan tickar obönhörligt mot publikinsläpp…

Målgrupp: Högstadiet och gymnasiet

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regi, musik: Johan Bössman | Koreografi: Therese Carlsson | Ljus: Tove Österlund | Ljud: Johan Cederberg, Victor Holmberg | Scenografi/kostym: Jenny Linhart

Djésa, premiär 2011

Djésa handlar om den osynliga folkgruppen romer, som efter 500 år i Sverige fortfarande strider för att få samma rättigheter och skyldigheter som andra.

Djésa är en fartfylld, intensiv och spännande historia om vad det innebär att vara rom och tonåring i dagens Sverige. Sång, dans och musik varvas och tempot är högt. Gråten blir till ett leende och gapskrattet fastnar i halsen när vi närmar oss de största frågorna. Vad är identitet? Vad är vänskap? Vad är rasism? Och kan tillhörighet bygga en bro över rädsla och ensamhet?

Målgrupp: Mellanstadiet

Manus: Judit Benedek | Regi: Robert Jelinek | Koreografi: Cecilia Arbeus | Ljus: Tove Österlund | Ljud: Johan Cederberg, Victor Holmberg | Scenografi/kostym: Caroline Romare

En lektion i kärlek, premiär 2010

Fjärilar i magen. Ögon som glittrar. Hjärtan som brinner. Flämtande lågor och djupa frågor.  Ofokuserade tankar. Våta fantasier. Blossande röd. Drabbad och spröd. Klumpar i halsen. Skärande smärta. Pirrande farligt. Blödande sår och bultande underbart. Teater De Vill ger en nyskriven pjäs, om och för ungdomar, på temat… KÄRLEK   

”En lektion i kärlek” är en sprakande performanceföreställning som blandar teater, dans, sång och musik och ger under en dryg timme röst åt kärlekens olika språk. Det är lekfullt, lustfyllt och vansinnigt roligt. Men också allvar, eftertanke och skratt som sätts i halsen. Föreställningen ger kropp åt de förälskade, de otrogna, de lyckliga, de svikna, de funktionsnedsatta, de kåta, de rädda, de arga, de ensamma, de olyckliga, de som vill göra slut och de som vill bli ihop, föräldrarna som försöker ge råd, de som vill komma ut och många fler.  

Teater De Vills unika samarbete med Neurologiskt Handikappades Riksförbund fortsätter. Publiken mötte en integrerad ensemble bestående av skådespelare med och utan funktionsnedsättningar. Rädsla, fördomar och negativa attityder bekämpas bäst i mötet med det som skrämmer och känns annorlunda. Till föreställningen fanns ett uppföljningsmaterial för fortsatt arbete och fördjupning av pjäsens tema.  

Manus, regi, musik: Johan Bössman | Koreografi: Johan Bössman, Therese Carlsson | Ljus: Charlotta Halleröd | Ljud: Johan Cederberg | Scenografi/Kostym: Janny Linhart

Amfetamin och sportdryck, premiär 2010

Droger, vänskap, beroende, förtroende, karriärval och lårkakor. Det är rött vin till räkor. Svåra ord. Kulturkrockar. Obetalda skulder. Rullstolsburna våldsverkare. Tv-chefer. Cp-skadade programledare och modellmammor. Oläkta hemligheter avslöjas, fördomar besannas, förtroende, lojalitet, människovärde och vänskap sätts på prov.

Teater De Vills unika samarbete med NHR (Neurologiskt Handikappades Riksförbund) fortsätter. Publiken mötte via de filmade sekvenserna en integrerad ensemble bestående av skådespelare med och utan funktionsnedsättningar. Rädsla, fördomar och negativa attityder bekämpas bäst i mötet med det som skrämmer och känns annorlunda.

Manus, regi, musik: Johan Bössman | Ljus: Charlotta Halleröd | Ljud: Johan Cederberg, Victor Holmberg | Scenograf: Jovanna Remaeus Jönson | Filmfotograf: Robert Lundmark

Klara och Tiger på äventyr, premiär 2009

Klara och Tiger på äventyr – en pjäs om fantasi, mod och vänskap

En tjock dimma har svept in och alla flygplan tvingas stanna på marken. På flygplatsen sitter Klara med sin tygtiger och väntar. Klaras mamma, som inte hade tid att vänta, skyndar till jobbet och lämnar Klara och Tiger ensamma. Spänningen inför resan till pappa och lillasyster har bytts ut mot långtråkig leda. Då plötsligt, när inga vuxna finns i närheten, får Tiger liv…

Det visar sig att Tiger är flygrädd och inte alls vill flyga iväg till någon dum pappa och lillasyster. Tänk om han blir kvarlämnad där? Klara tröstar och tillsammans börjar de utforska världen runt omkring. Tiger vill resa bortom djungelträd, höga berg och stora sjöar. Till Tigerland! Sagt och gjort, Klara blir kapten och Tiger pilot. Tornet ger klartecken och tillsammans ger de sig iväg på ett hisnande äventyr. Av misstag hamnar de på Nordpolen eller är det kanske Sydpolen? Efter mycket om och men når de till slut djungeln. De tvingas simma över världens farligaste sjö, Chokladsjön. Väl framme på andra sidan, när gryningsljuset slår mot ansiktet så… där är de… Tigrarna! Tiger strålar av glädje över att få träffa sina släktingar. Då slår det Klara: kanske har äventyret något med hennes egen situation att göra…

Målgrupp: 5-9 år

Manus, Regi: Robert Jelinek | Ljus: Ida Andersson | Ljud: Johan Cederberg, Victor Holmberg | Scenografi, kostym: Jenny Linhart

Ella räddar världen, premiär 2008

”Ella räddar världen” är en musik- och teaterpjäs för barn och föräldrar. Föreställningen tar lekfullt upp frågor kring miljön. Den blandar spänning med humor och vill få barn och vuxna att diskutera vår gemensamma framtid.

De har hittat guld i skogen och imorgon kommer maskinerna! Här ska skövlas och rivas. Här ska byggas och asfalteras. Tid är pengar! Tid är guld! Då, när ingen är beredd att ta skogen i försvar, sänds en månstråle till Ella, 8 år. Av strålen får hon uppdraget att söka det som är litet och svagt men ändå så starkt. Endast med det kan skogen räddas. Sagt och gjort, Ella ger sig av för att finna skogens räddning. Hon träffar den darrande Aspen som förlorat allt hopp och Älgen Paulo, kungen av skogen, som är fast besluten om att ta strid mot maskinerna. Tiden tickar, sökandet verkar förgäves. Skogsmaskinerna börjar mullra, yxor och motorsågar hörs på avstånd, alla tar till flykt. Striden tycks förlorad. Då plötsligt! Där är den ju. Det som är litet och svagt men ändå så starkt…

Målgrupp: Från 6 år

Regi: Johan Bössman | Manus: Robert Jelinek | Ljus: Charlotta Halleröd | Ljud: Joakim Nätterqvist | Scenografi, kostym: Jenny Linhart

Vapenhuset, premiär 2008

Plötsligt slits dörren till lärarnas arbetsrum upp. In rusar Anna. Utifrån hörs ljuden från 9:ornas bekymmerslösa skolfest. Musiken pumpar, skratt, skrik och skrän. Anna blockerar dörren med en stol för att hindra eventuella förföljare. Under flera år har hon varit den utsatta. Den som alla ger sig på. Den som är annorlunda och konstig. Mentorn Torgny, som är nära bristningsgränsen, lyckas ta sig in i rummet för några minuters andhämtning. Han är pressad. Hur kunde det bli så här? Elever som inte lyssnar, svarar spydigt, säger ”vet inte”, himlar med ögonen och skrattar bakom ryggen. Hur ska man kunna vara en bra lärare när man får ägna all tid åt att motivera och förklara varför eleverna ska lära sig saker? Anna ertappas på förbjudet område. Här får elever absolut inte vara. Här måste skolans personal få känna sig trygg. Efter en stunds konfrontation upptäcker Torgny att Anna får fruktansvärda sms. Meddelandena spåras till klasskompisen Peder, som utåt sett betraktas som den ”vanlige killen”. Duktig i skolan, trevlig när det behövs, humoristisk och kreativ. Ibland mogen, ibland barnslig.  I lärarnas ögon en bra och okomplicerad elev. Detta är starten för ett drama där verkligheten blottläggs. Det visar sig att Peder och Anna varit nära vänner som små. Publiken får i tillbakablickar möta de båda som lekfulla 5-åringar, maskeradutklädda 7-åringar, solbadande 10-åringar, showdansande 11-år ingar, födelsedagsfirande 12-åringar och som vänner och fiender på högstadiet.  Kvällen ändar i en uppgörelse där offer och gärningsmän visar sina rätta ansikten.

Målgrupp: 13-20 år

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek i samarbete med Friends | Regi: Johan Bössman | Scenografi och Kostym: Jenny Linhart | Ljus: Charlotta Halleröd | Musik: Victor Holmberg, Johan Cederberg

”Vapenhuset” togs fram i samarbete med antimobbningsorganisationen Friends.

När solen går i moln, premiär 2007

”När solen går i moln” är en nyskriven pjäs om kärlek som sätts på prov.

Efter en mopedolycka och en längre tids vistelse på sjukhus kommer Karl hem förlamad från midjan och neråt. Om inte olyckan hade varit framme så skulle han ha gått ut gymnasiet med toppbetyg. Vi möter flickvännen Emma och den personliga assistenten Ronny, som ofrivilligt kastas in i ett drama av kärlek, bitterhet, sorg, svartsjuka, vänskap och hopp.

Emmas kärlek till Karl är till en början oförändrad, till och med stärkt, men Karls humör är jobbigt och konflikter uppstår. Det mörka moln som hotar i fjärran är att även Ronny har börjat intressera sig för Emma. Ronny slits emellan vänskapen till Karl och intresset för Emma.

Går kärleken mellan Karl och Emma att rädda? Måste i så fall den nyvunna vänskapen de tre emellan offras? Kärlek och vänskap tvinnas ihop i en tunn röd tråd som löper igenom hela dramat. Hur är det att drabbas av ett funktionshinder? Hur reagerar och beter sig människor i ens omgivning?

Målgrupp: Högstadiet, gymnasiet

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regi: Johan Bössman | Scenografi: Caroline Romare | Kostym: Janny Linhart | Ljus: Charlotta Halleröd

Precis som alla andra, premiär 2006

Dostojevskijs monolog ”Anteckningar från ett källarhål” ska sättas upp av den världsberömde regissören Boris Vall De Mar. Tre skådespelare har kallats till en sista audition. Då den tredje framför sin text – med kraft som om det gällde liv och död – blottläggs hans fruktansvärda hemlighet. Mikael är en ”ving- och svansbärare” ett ”djävulsbarn”. Den enda som inte reagerar med skräckslagen avsmak är regissören som överväldigats av Mikaels framträdande. Trots att händelsen utspelar sig i en tid då det inte görs skillnad på ”handikappad” och ”normal” konstaterar producenten att publiken inte är mogen. Mikael skickas till ett TV-program som genomför extreme make-overs. I direktsändning blottläggs Mikaels förflutna och jakten efter ett liv. ”Precis som alla andra” börjar.

Vad är ”normalt” och inte ”normalt”? Människan är snabb på att kategorisera och döma andra. Har vi ett behov av att sätta människor i olika fack? Och i så fall – varför? Är vi rädda för det som är annorlunda? Men är vi egentligen så olika? Om samhället skulle komma så långt att allt är integrerat och tillgängligt för alla skulle våra fördomar försvinna då?

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regi: Alejandro Vivanco

Death row, premiär 2006

Death Row är en föreställning som tagits fram för en ung publik, i nära samarbete med Amnesty. Teater blandas med dans, sång och musik. Åskådaren kastas mellan humor och allvar.

Death Row tar med publiken till ett fängelse i Kalifornien. Vi får lära känna Billy och vara med honom under hans sista dygn i livet. Billy, som bara var 18 år när han dömdes till döden, vägrar ge upp. Till sin hjälp har han humorn, drömmarna och en envis förhoppning om att rättvisan ska segra. Här finns fångvaktaren Mike som, trots att han vet att det är förbjudet, ser sin vänskap med Billy fördjupas. Utanför fängelsemurarna hör vi dödsstraffsanhängarna som spänt väntar och vill att rättvisan ska skipas. Dramat kompliceras ytterligare när en flicka från det förflutna dyker upp med en väl fördold hemlighet…

Trots att dödsstraffet kränker rätten till liv,tillämpas godtyckligt i de länder där det finns kvar, bevisligen låter oskyldiga avrättas, inte har avskräckande effekt och är ett omänskligt grymt straff både psykiskt och fysiskt, har vi märkt att stödet ökar bland ungdomar. Varför? Vad döljer sig bakom åsikten? Hur ser ungdomar på brott och straff? Straff och vård? Hämnd, vedergällning och försoning? Vad har ungdomar för människosyn?

Målgrupp: 13-20 år

Manus: Johan Bössman, Robert Jelinek | Regi: Mattias Knave | Koreografi: Anna Ståhl | Scenografi & kostym: Lovisa Johansson | Ljud: Tobias | Ljud: Johan Bössman, Anders Zentio, Johanna Lilja

Flickan i lådan, premiär 2005

Lauras stora dröm är att bli cirkusartist, få flyga högt ovanför allas huvuden och bli den som alla äntligen ser. Hård träning ska få henne att nå sina mål! Men då måste hon sluta växa! Sluta gå upp i vikt! Laura är yngst. Trots det har hon sedan länge tagit på sig den svåra uppgiften att hålla ihop sin familj. Samtidigt är Laura på väg in i puberteten. På väg in i den vuxenvärld som ter sig allt mer skrämmande…

Teater De Vill har i samarbete med Stockholms centrum för ätstörningar och Anorexi Bulimi Kontakt tagit fram ett utbildningskompendium. Med hjälp av det kunde lärare, elever och andra grupper förbereda sig innan de såg pjäsen och efteråt fördjupa sig i de frågor som pjäsen hade väckt, med diskussioner och andra övningar. Målet var ökad kunskap för att förebygga problemen, information om vart man vänder sig för att få hjälp, och hur man som kamrat/närstående kan stötta den som blivit sjuk.

Manus: Jeanna Bagger Jörgensen | Regi: Robert Jelinek

Skadeglädjen, premiär 2004

Skolan är slut och sommaren har börjat. Ute grönskar träden och natten är ljus. Pia, Sandra, Oliver och Milco är kvar i skolan trots att examensfesten för länge sedan är slut. Natten är fortfarande ung, mycket finns att upptäcka och saker kan ännu hända. Alkoholen flödar och killarna försöker desperat få igång festen. De fyra bär på mörka hemligheter. I natt ska sanningen fram…

SkadeGlädjen av Linda Norén är en nyskriven pjäs för ungdomar på högstadiet och gymnasiet. Vad händer när en ung kvinna inte ser någon annan möjlighet än att försvara sig med våld? Är det våldtäkt när mannen inte vet, men tror att kvinnan vill? Vad gör jag när den jag är kär i misshandlar och kränker mig? Linda Norén ger röst åt en ung kvinnlig vrede som länge tystats av samhällets normer.

Manus: Linda Norén | Regi: Robert Jelinek

Natten före skogarna, premiär 2003

En intensiv monolog om utanförskap, sökande efter gemenskap och social förankring. En dagsaktuell skildring av en hemlös främlings sista natt.

Natten före skogarna berättar om en främlings kamp för sin egen existens i den stora staden. En kall och regnig natt möter vi en man som desperat jagar efter ett rum att sova i eller någon att prata med. I fickan ligger pengar för två koppar kaffe. De han möter har svarat med bortvända blickar.

Vi har sett honom rota i papperskorgar eller sitta på en bänk i tunnelbanan pratande med sig själv. Han har blivit som en installation av utanförskap. Ett bekant inslag i stadsbilden. Han är en av de där som ibland försvinner och ingen saknar. Vi har gett honom en scen. Förbered er på en riktig utmaning!

Pjäsen låter främlingen tala och uppenbara sig som en människa med humor, integritet, drömmar och stolthet. Men också med sår, inre stridigheter och tillkortakommanden.

Manus: M B Koltés | Regi: Alejandro Vivanco | Ljus: Magnus Kjellberg

Guds älskare, premiär 2003

Denna pjäs behandlar samtida fenomen som kroppsfixering, utanförskap, sexualitet, våld, religion, extremism och fanatism.

Pjäsen blottlägger den västerländska fanatismen med en kritisk samhällsanalys som ogenerat visar den ”civiliserade världens galenskap”. Ofta uppmärksammas andra kulturers ytterligheter såsom hedersmord, självmordsbombare och kvinnlig omskärelse med avsky medan den egna kulturens ytterligheter inte ifrågasätts. I den så kallade civiliserade världen är våld, mord och brutalitet en hyllad konstart på film. Här finns sexuella övergrepp, fanatisk nyandlighet och rasism mm. Vi har pressat skönhetsidealen så långt att de endast går att uppnå på konstgjord väg.

Vi vill påstå att ur det religiösa perspektivet är vår västerländska religions galenskap detsamma som i andra kulturers. Vi har kunnat se nordamerikaner skildras i ”sund bön” medan muslimer åberopar ”heligt krig” i fanatisk krigsdans. Talibanfångar sätts i burar. Vi bör vända blicken inåt mot oss själva och se vår egen kulturs galenskap för att förstå hur den så kallade civiliserade västvärlden uppfattas och vad den är bärare av.

Målgrupp: Högstadiet, gymnasiet

Manus: Jussi Parviainen | Regi: Alejandro Vivanco

Sexuella perversioner, premiär 2002

En perverterad komedi som hänsynslöst tvingar åskådaren till insikt. Eruptiva dansmoment ackompanjeras av svart industrirock. Språket är rått och pjäsen blottar ett våld som går ut på att skada både fysiskt och psykiskt. Ett drama fyllt av lust, åtrå, våld men också förhoppningar. Vi följer två mäns och två kvinnors liv. Under ytan pockar något mörkt och farligt som plötsligt oväntat exploderar…

Manus: David Mamet | Regi: Alejandro Vivanco

Som glöd under snö, premiär 2002

Varför uppstår våldet? Den frågan konfronterar publiken i Robert Jelineks pjäs Som Glöd under Snö, som baseras på en verklig händelse. Peppo har tillgripit grovt våld mot en ung manlig läkare, Lukas. Föreställningen börjar då Lukas besöker Peppo i fängelset. Bakom galler ställer han frågan: Varför? Offret och gärningsmannen möts i en explosiv dialog, där båda försöker klargöra vad som verkligen hände. Brottsoffret berättar om smärtan, skadorna och vad han förlorat. Gärningsmannen berättar om sitt hat, sitt ursprung, respekt och känslan av makt. Får att kunna gå vidare med sina liv krävs det en slags försoning, men resan dit är lång. Fördomar, olika syn på samhället, brist på kommunikation och förtroende står i vägen för dem.

Brottsoffret och gärningsmannen talar till publiken, men under pjäsens gång förändras riktningen till ett möte mellan de två, vars öde för evigt sammanlänkats. Nu är frågan vem som egentligen är offret…

Manus: Robert Jelinek | Regi: Johan Bössman

Bent, premiär 2001

Bent är en gripande berättelse om överlevnad och kärlek i en omänsklig tillvaro. Max, som tidigare levt utan tanke på morgondagen, tvingas pga. av sin homosexualitet att fly. Efter två års flykt fängslas han och förs till fånglägret Dachau. I lägret träffar han Horst och inleder en vänskap som snart växer till passionerad kärlek.

Manus: Martin Sheman | Regi: Alejandro Vivanco | Koreograf: Nathalie Ruiz | Ljus: Magnus Kjellberg

Vid Golgata, premiär 2000

Bara några timmar efter Jesu död möts två män vid Golgata kulle. Båda vill förstå och försöka omfatta vad de varit med om. En fylld av skuld och en av bländande ljus. Den ene har angett sin läromästare och den andre undsluppit dödsstraff till följd av att samme läromästare tagit hans plats. De båda börjar inse att de ingår i något mycket större än de kan omfatta och känslomässigt acceptera…

Manus: Alejandro Vivanco | Regi: Alejandro Vivanco | Ljus: Magnus Kjellberg

Den milda, premiär 2000

Den Milda är en berättelse som pendlar mellan det fantastiska och det realistiska. I huvudrollen såg vi Tomas Bolme som spelade en man, vars fru några timmar tidigare begått självmord. Han söker samla sina tankar och förstå vad som hänt. Hustrun, som endast var 15 år, förkortade livet genom att kasta sig ut genom ett fönster. I sitt försök att rentvå sig själv hamnar mannen ständigt i känslomässiga och logiska motsättningar. Slutligen uppenbarar sig sanningen och man inser att skulden inte bara är hans.

Pjäsens paralleller till verkligheten är obehagligt slående. Det finns en dynamik i texten som ger plats för mannens djupa känsloliv men också för hans känslokalla råhet. Den blottar manlig råhet som man möter på skolgårdar, i tidningar och TV. En råhet som i vår tid tar sig uttryck i gruppvåldtäkter, kränkande attityder mot tjejer och endimensionella förenklade mansideal.

Manus: Fjodor Dostojevskij | Regi: Alejandro Vivanco | Ljus: Magnus Kjellberg | Scenografi: Leo

Killer Joe, premiär 1999

En natt smids en förödande plan som kommer att få fruktansvärda konsekvenser för familjen Smith. Far och son bestämmer sig för att anlita yrkesmördaren Killer Joe Coopers tjänster. Målet är att komma över moderns livförsäkring. En styvmoder, en syster och inte minst moderns älskare komplicerar planerna…

Manus: Tracy Letts | Ljus: Magnus Kjellberg | Scenografi: Leo

Febern, premiär 1998

I ett fattigt och drabbat land vaknar en man ensam i ett hotellrum. Han är utrikeskorrespondent på uppdrag att filma revolutionärernas försök att överta landet. Svettig och darrande kryper han till badrummet i ett febrigt tillstånd vars toppar kastar honom in i en värd av hallucinationer…

Manus: Wallace Shawn | Regi: Alejandro Vivanco

Ön, premiär 1998

Året är 2004. Två fängslade män slåss för att överleva med värdigheten i behåll. Winston Ntshona och John Kani sitter sedan tre år fängslade, i samma cell. Den ene dömd till livstid och den andre till tio år. De har varandra, sina övertygelser och sina ideal. När Johns frigivning faller som ett tungt slag krymper cellen och de båda tvingas konfrontera den verkliga och berövade friheten. Winston säger, “Din frihet stinker och det gör mig galen!” Detta är en naken berättelse om två män och deras relation kontra ett förtryckande system som gör allt för att knäcka dem. Pjäsen kom till under den sydafrikanska apartheidperioden och väckte stor uppmärksamhet världen över. På Teater Galeasen sattes pjäsen upp i en ny kontext. Två unga vita män i ett europeiskt land, som mycket väl kan vara Sverige, konfronteras med samma våldsamma förtryck som rådde under apartheidregimen.

Manus: Athol Fugard | Regi: Alejandro Vivanco